Sorg

Mitt i alltihop, när jag ska avsluta arbetsdagen och vara på väg hem. Säkert funderandes på något vardagligt, som vad vi ska äta till middag, om dotterns klänning kommit, har jag fått med mig allt för morgondagens hemmajobb. Slänger ett öga på Instagram. Mamman som jag följer sedan länge, som har en ung son som kämpat mot cancer fler år. Hon har gjort ett inlägg. Sonen dog igår.

Det spelar nog ingen roll vad man skriver. Man kan väl inte förstå smärtan att förlora sitt barn. Skickar tankar och hjärtan. Blinkar tårar. Tänker på mina barn, längtar plötsligt mycket efter dem.

Hemma är allt som vanligt, samma småbråk och kiv. Samma prat och flams vid middagen. Tänker nästan oavbrutet på den lilla killen. Och hans familj. Som jag aldrig träffat men sett genom åren i sociala medier. Min smärta är en droppe i ett vattenglas. Dom måste drunkna.

Så väldigt väldigt sorgligt.