Ingen dagens outfit idag heller men ni kan ju få ta del av dagens foto i mitt fotoprojekt 47 år. Ett foto om dagen som har med mig eller min omgivning att göra. Taget av mig. Under ett år.
I övrigt jobbar jag på att hosta sönder mina lungor och spränga huvudet i småbitar. Hade tankar på att jobba i morgon, får se hur det går med det.
Hm, när jag ser bilderna nedan ser dom väldigt oskarpa ut. Så är inte fallet. Varför visas de så? Är det någon inställning tro?
Prutt.
Det var inte aj-aj på Madeira. Inte alls. Tvärtom var det riktigt härligt. Fint, vackert, alldeles för höga höjder, god mat och dryck, 8-9 timmars sömn varje natt. Här ett smakprov:
Jag velade mellan tulpaner utslängda i snön och “vi som gjorde snögumman”. Kom fram till att jag nog är mer en fota människor-person än en som förevigar blomster. Så, det blir första bilden under mitt år som 47.
Jag har tydligen bestämt mig för att föra någon slags fotodagbok under mitt år som 47-åring. Med start i morgon. Uj uj, jag känner mig lite avdankad. Men det är bara att grabba kameran och köra. Ska såklart bli kul också. Kommer inte att ha några griniga barn att ta hänsyn till. Jag kan fota vad jag vill!
sin blogg på helgerna. På grund av anledningar. Här har vi bildbevis på tidernas kortaste skridskotur. Dessa ynkliga familjemedlemmar vägrade mer än ett varv runt sjön. Maken och jag åkte två. Sen satt dom bara och frös så vi får hem. Det hela tog väl max 20 minuter.
Efter att ha skrivit dagbok sedan evigheters evighet – ibland lite då och då men de senaste åren varje dag – har jag bestämt mig för att inte göra det i år. För att det har känts som ett måste, alltid något jag ska göra innan jag lägger mig.
Och nu, en dryg vecka in i nya året – har jag abstinens. Efter skrivandet. Det är ju skönt att skriva av sig ibland. Tänker jag nu när det inte längre är “obligatoriskt”. Så jag funderar på att kanske skaffa en bok att skriva i någon gång ibland när andan faller på.
Ytterligare en plan är att under mitt år som 47-åring dokumentera med kameran. Livet. En bild om dagen. Som med barnen, fast mig själv och min omgivning. Ska bli kul! Och lättare än med ungarna, gissar jag. Om jag inte börjar gnälla och säga emot mig själv förstås…
