Dottern fick köpa sin efterlängtade pilbåge idag. Stor succé. Hon övade och övade i timmar. Nu har hon stora blåmärken på hålla-i-bågen-armen. Hon är lycklig. Föräldrarna är lyckliga. Hon är utomhus och gör något hon tycker är kul!
Vilken bra avslutning på jobbträningen idag. Jag visste att två kollegor skulle komma och träna med mig, men that lär ju vara it, tänkte jag. Semestertider. Coronatider. Det blir vi tre.
Men så kom det massor av folk! Ja med dessa tiders mått mätt visserligen. Men det var bra med människor i salen (och ändå så att det inte kändes trångt). Så kul, har saknat det.
Efteråt i lunchrummet sa ena kollegan till mig: jag brukar föreställa mig att det var jag som stod där i mitten och ledde passet. Det skulle aldrig gå. Du är ju så jäkla smidig och graciös!
Ha ha det vet jag inte, men det var en fin komplimang.
En arbetsvecka kvar. Det ska bli så oerhört skönt med några lediga veckor, vare sig det värmeböljar eller regnar. Jag hoppas hinna varva ner lite och städa av skrivbordet i veckan som kommer. Skönast att lämna för semester så tycker jag.
Nu tänker jag lägga mig i sängen med en fläkt i ansiktet och titta på No more fucks to give.
Lunchpass utomhus på Friskis. Jag anade att det inte skulle komma många, om ens någon, på grund av värme och semestertider. Det kom två damer. All heder åt dessa två, dom var tappra och gav allt.
Men. Gräsmattan vi höll till på var inte klippt på länge. En dryg decimeter gräs och klöver, samt knähöga strån. Svårt att kunna röra sig utan risk för snubbel.
Men. Stereoanläggningen hade laddat ur eller något, så den stängde hela tiden av sig. Till slut fick jag ta mobilen på högsta volym. Det hördes. Lite. För mig, jag tror inte att dom hörde så mycket. Men dom var väldigt på och ville genomföra.
Men. En av damerna blev emellanåt överansträngd och fick uppsöka skugga och lägga benen högt. Kände att jag måste hålla koll på henne lite.
Jag beordrade vätskepauser två gånger under passet. Vi tog det lite lugnare än vanligt. Efteråt var dom nöjda och glada. Och då var jag det också.
Just när jag sitter här på jobbet och försmäktar (?) i totalt gotte-sug kommer det ett mejl:
Idag kl. 14 är ni välkomna till lunchrummet på tårta.
Gud hör bön.
UPDATE: Nä, Prinsess. Men man fick ju offra sig och ta en bit. Och eventuellt en liten till sen.
Jobbar hemma. Tog långlunch för att åka och veckohandla. Tänkte att det kanske är lite lugnare i butiken sen förmiddag än ikväll. Där tänkte jag helt fel, faktiskt. Eller, det kan ju vara ännu värre framåt kvällen men FÖR BÖFVELEN vad med människor. SOm en myrstack. Fick jag inte corona nu får jag det väl aldrig. Gulp.
Jag kunde inte hålla mig. Blev tvungen att beställa hem lite sommarrysning. Gånger 2!
