Det blev lite väl på träningsfronten den här veckan, kanske. Hade pass igår. Bytte pass med en kollega i december och fick hans pass, som är ikväll. I morgon har jag mitt tisdagspass som vanligt. På torsdag är det prova-på-kväll på Friskis och då har jag ett pass. Och så lunchpasset på fredag.
Sen passar jag pass några dagar, tack.
Sällan, eller bör jag skriva, alltid, har det varit så skönt med fredag. För det är ju alltid en fröjd när den kommer, fredagen. Jag är så TRÖTT i kroppen efter lunchpasset. Ser SÅ fram emot att styra kosan hemåt, köpa med semlor till barnen (beställning), hämta två paket (spänning!) och så småningom landa i hemmets lugna vrå. Ta ett glas vin eller två (det skrev jag mest för att det rimmar). Det blir hemmagjord pizza till middag. Livets fredag, för böfelen!
Jag kände mig frusen efter middagen (det gör jag alltid, men men…) och tappade upp ett varmt bad (det gör jag inte varje kväll). Samtidigt som jag skulle kliva i kom dottern ner och ville bli förhörd på engelskaorden. Det löste vi. Jag i karet, hon på golvet.
Alla rätt, såklart <3
Jag och manlig kollega har just diskuterat kronprinsessans val av väska på rikskonferensen i Sälen (där jobbets forskare också deltar och talar). Min kollega var imponerad av att jag direkt kunde fastställa att sessan bar Little Liffner genom att bara se en bild (hmrpf, vad tar han mig för?) och undrade hur den rimmar med rikets säkerhet. Jag hyllar hennes val och vågar påstå att väskan är säker nog.
Det är alltså nu dom drar igång. Oxveckorna.
Jul och nyår är över och mörkret gör sig påmint. Just den här perioden, från mitten av januari till slutet av februari går under namnet oxveckorna. Ett passande namn, med tanke på att man får slita som en oxe för att ens ta sig upp om morgnarna i vinterns bakvagn. Och inte en enda röd dag i sikte, är det konstigt att man blir trött?
Det känns ju rätt segt, eller hur? Inte ens någon snö som lyser upp i mörkret. Anar ändå sportlovet någonstans där borta, får trösta mig med det.
Tänkte ett tag att jag skulle dra ner på socker, men det GÅR väl nästan inte just nu? Jag skulle antagligen stryka med.
Maken skränar ifrån köket:
-Vet du var locket till mellankastrullen är?
-Har du kollat diskmaskinen?
-Det finns ingenstans… märkligt, du har inte sett det?
-Har du kollat i diskmaskinen?
-Konstigt, hur kan det bara vara borta?
Jag reser mig från fåtöljen i vardagsrummet och går till köket, öppnar diskmaskinen, drar ut nederdelen. Där står locket.
-Kollade du här sa du?
-Vadå? Jag hörde inte alls att du sa att det var där.
Nej just det. Skriker och går på men lyssnar inte på svar. Make i ett nötskal much?
Inspirationen flödar verkligen inte här. På något sätt. Jag är trött, uttråkad, osugen, less på det mesta. Känner mig blek, och inte helt in shape efter julledigheten. HUR kommer man igång?
