Helt apropå

Först, en fråga. Vad är det MED danskarna? Här menar jag inte att förolämpa ett helt folk, mest ett urval på den danska säljsajten Trendsales. Där jag vid olika tillfällen kontaktat säljare och frågat om dom kan skicka till Sverige. Inga problem, svarar alla. Men sen, när det kommer till att ta emot betalning och skicka från Danmark till Sverige verkar samtliga hamna i koma?

-Jeg må erkende, at jeg ikke ved hvilket bureau jeg skal bruge til at sende med eller noget.

Jag fattar inte problemet. Gå till ditt postställe och fråga vad det kostar att skicka till Sverige, ta min adress och sätt på paketet. Nej, det verkar dessa danska damer övermäktigt. Jag får istället vända mig till er, kära landskvinnor. Någon som har den här kragen från Arket och kan tänka sig sälja den till mig? Beige eller svart spelar ingen roll. Så slipper jag skrika FOR HILLVIDDE rakt ut stup i kvarten. Tacksam!

UPDATE! Jag tar tillbaka! En dansk visade sig vara klok ändå. Om gud vill och arslet håller är en beige krage snart på väg till mig. Eller som vi säger: den dänske vest!

Räddningen idag: fläkten. Skönt blås bakifrån. Noterades av flera under dagens möten. ”Du ska inte klaga, du har fläkt. Var tyst.”

Men. Framåt eftermiddagen blev det ändå varmt. Nertill/baktill. Löste det genom att sätta mig på en kylklamp. Ahhhhh.

Gissa om det gick att prova den tjocka blå stickade tröjan som jag fick hem idag? Svaret är att jag försökte, framför fläkten. Det var en sann plåga.

Idag är det Bertil. Något av ett släktnamn på min sida. Farfar hette Bertil i första namn. Pappa och bror som andranamn. Så grattis alla mina fina Bertilar!

Rotade runt efter bilder i min gamla blogg. Blev nostalgisk. En massa bilder på barnen som små. På farmor. Jag själv med olika stilar och frisyrer. Och jag kan vara ganska rolig i skrift, om jag får säga det själv. Skrockade förtjust både en och två gånger.

Det är sommar ute! Jag passade på att hämta ett paket mellan möten nyss. Strålande sol och värme. Fick ta av jackan och gå i t-shirt! Önskade att jag hade haft shorts istället för långbyxor. Utomlandskänsla! Njutet!

Något har gnagt i mig, och nu vet jag. Jag är lik vädermannen Pererik Åberg luggmässigt. Inget ont om honom, men jag är väl inte hundra procent nöjd med det.

Roligt: jag fick googla eftersom jag inte kände till hans namn. Det tog en god stund innan jag fattade att han ju heter Per Erik och inte vad jag läste som PÄRE-rick.

I lockig lugg känner jag mig som en blandning av Jula Garner i Ozark och käre gamle Kramer i Seinfeldt. Bra eller dåligt? Oklart.