Igår var jag och maken på konsert. Utomhus. Förband Lustans lakejer, bandband Simple Minds. Förbandet har jag lyssnat ihjäl mig på i ungdomen, Simple Minds kan jag hitsen men är kanske inget jättefan. Det var hur som helst en kul upplevelse. Solig, fullt med medelålders (läs: gamla) människor på plats vid Rosendal. Nästan lika givande att titta på hängivna (läs: komiska) fans som diggade som att titta på scenen. Jag höll värmen med vin och man.
Inte så kaxig nu när bedövningen börjar släppa efter att ha opererat bort en visdomstand. Hela huvudet värker, och allt känns luddigt eftersom en del bedövning fortfarande hänger kvar. Känner mig lite frusen också (vilket i och för sig kan ha med att göra att köksdörren stått på glänt och våren pausar värmemässigt). Jag ska strax kasta mig över smärtstillande. Men vad förhållandevis fort det gick att få ut den ändå. Kanske trekvart från att jag fick bedövning? Så, nu är den ute, nu ska jag bara sy några stygn – citat käkkirurgen.
Märkligt, man tappar en framtand och får operera ut en annan tand. Ska förhoppningsvis få ordning på den där framtanden också om inte allt för länge. Och sen ska en visdomstand till ut! Jag är stammis hos tandläkaren fram till midsommar. Som en kollega sa: Du kommer att ha snyggaste tanduppsättningen på ålderdomshemmet!
Passet gick bra! Jag kom ihåg allt och hade snälla motionärer som peppade och välkomnade mig tillbaka. Härligt. Men OJ vad trött jag var efteråt och fortfarande är nu ikväll. Gissar dels på grund av anspänning innan, dels för att det faktiskt är ett bra håll-igång-pass och när man står i mitten tar man väl i lite extra. Ryggen meddelar att den mår prima. Jag planerar att sova gott i natt.
Efter diverse sjukdom på olika håll fick jag äntligen fira med mina bästa igår. Det var så mysigt och härligt och jag blev ALLDELES bortskämd. Hurra för att bli äldre!
Guuu vilken intressant blogg, den måste jag märka upp och återkomma ofta till! förstår jag att eventuellt nytillkomna INTE tänker. Började känna mig dålig i söndags, blev toksjuk och det är först idag jag orkar närma mig en dator. Inte En enda serie jag har sett, inte vänt ett enda blad i en bok, inte orkat med podd. Bara mörkt rum och sängläge. Jag vet inte hur hög spänningsnivå det brukar vara här, men lite bättre hoppas jag kunna åstadkomma framöver. Ska till och med prova på lite jobb i morgon. Hemifrån förstås. Men be mig inte om en dagens än, jag ser HELT VILD ut. Och blek som ett lakan.
