mot midsommar. Inte många kvar på jobbet nu. Drar nog om en stund jag också. Gissa vad? Jag ska veckohandla ikväll. Kommer jag att vara ensam? Näppeligen!
Så, nya pass beställda till barnen. Tråkigt bara att personen bakom disken uppenbarligen var bitter och missnöjd med sitt jobb. Hon gjorde sitt bästa att härska över och tillrättavisa både mig och barnen. Jag har inga problem med att rätta mig efter vad som gäller och att vara tillmötesgående. Jag är till och med trevlig. Till en början åtminstone. Mot slutet tappade jag tålamodet, lite. Tillåt mig ge ett par exempel:
- hon var väldigt kort i tonen och lätt militant, och det kan man ju få vara
- slösade inte med ett endaste leende eller trevligt ord
- gav ganska otrevliga svar på mina frågor, lite som att jag var dum i huvudet
- dottern hade lite svårt att få plats med att skriva sitt namn i den lilla rutan. Hon fick skriva om ett par gånger, och för varje gång blev personen bakom disken mer otrevlig. Avslappnande och fint för dottern va?
- jag hade skrivit fel i en ruta på blanketten som ska med när inte båda föräldrarna är närvarande, så jag tippexade och skrev rätt. När hon upptäckte det förklarade hon att så kan man inte göra, då kan ju jag ha ändrat det som stod efter det att personerna som bevittnat papperna skrivit under. Jaha, det visst inte jag. Nu måste hon ringa dessa personer och kolla att allt var ok. Visst inga problem för mig. Så hon ringde. Och allt var ok. Men hon var fortsatt missnöjd.
- plötsligt, när sonen skulle fotas, utbrast hon: HÅLLER DU PÅ OCH FILMAR MIG NU?! till stackars dottern som bara sitter med sin mobil i godan ro. Nej, givetvis inte! svarar jag (eventuellt mindre trevligt vid det här laget).
- när allt är klart med sonen säger hon: Tilde kom hit. Dottern kommer fram. Filmade du mig? frågar hen IGEN. Dottern ser rädd ut och säger nej. Jag har lust att säga något fult men tänker att det är snart över snart kan vi gå härifrån…
- hen kan såklart inte släppa iväg mig utan att förklara att det inte är ok med Tippex, att det inte är ok att hen ska behöva ringa runt och fråga och att jag egentligen skulle behöva göra om hela processen OM det inte vore för att hon är så snäll. Jag hoppas att hon ser hur falskt mitt leende är.
Det kändes liksom inte som en god idé att börja ifrågasätta och ha sig i Polishuset. Men någon slags service ska väl erbjudas även om det finns lagar och bestämmelser? Jag förklarade för barnen efteråt att hon nog inte trivs så bra på sitt jobb. Och konstaterade skadeglatt för mig själv att hon hade riktigt fula och slitna lösnaglar. Sen åkte vi och köpte hamburgare (dottern), sushi (sonen) och pizza (jag) med oss hem.
Så, jag har fått nagelsvamp. På båda stortånaglarna. Tror inte att det är så långt gånget men naglarna ser missfärgade ut. Och är lite knöliga. Så jag har ikväll börjat behandla. Ska pensla på ett lack en gång i veckan. Det står i anvisningarna att man ska tålamod. På tånaglarna kan det ta upp till ett år innan man är av med eländet. Giv mig styrka.
Det känns ju lite deppigt detta. En evighetsbehandling. Aningen skämmigt också, låter inte jättefräsht med svamp. Snyggt är det inte heller. Kanske det värsta av allt – man ska inte använda nagellack under behandlingen. Hallå? Sommar. Värme. Barfota i skor med öppen tå. Svampnaglar lirar inte med det.
Å andra sidan, lite svamp kan man väl leva med. Det finns betydligt värre saker som kan drabba en. Jag klagar icke.
PS. Jag kan i och för sig ha nagellack på övriga tånaglar. Men det ser väl ÄNNU konstigare ut?
PS 2. Någon annan som gått samma öde till mötes och kan ge mig lite pepp?
Efter god och trivsam lunch med kollegorna utomhus i solen gjorde jag mig ett par ärenden i “dödens galleria”. Postade ett bloppisköp. Köpte tre “otäcka” ting:
- Myggspray
- Absolut torr
- Nagelsvampmedel
Kollade också in i en bågbutik. Dom här var välan fräna! Jag älskar stora bågar. Dessa från Gucci. Tyvärr var dom helt galna på skalmarna, som nåt ur Game of thrones. Det vill man kanske inte ha bakom örat. Jag ska dessutom inte ha några nya glasögon i dagsläget. Men det köster ju inget att prova!
Jag inser att jag inte är först med detta. Men nu har jag i alla fall äntligen blivit av med Karma-oskulden! Det var min nya unga kollega, ett mycket fräscht tillskott i vår arbetsgrupp, som introducerade mig för appen. Emellanåt känner jag mig oerhört gammal i hennes sällskap, hon är så modern. Och ung! (apropå ungdom, har jag förresten berättat att bonusdottern och hennes sambo inte hade en aning om vem Stakka Bo är!? Vi satt och pratade om Tjernobyl-serien och jag nämnde något om Johan Renck aka Stakka Bo. Dom såg ut som frågetecken. Jag och maken spelade Here we go again, here we go go go to the tempel of consumption... den lät tyvärr inte lika cool som jag mindes den. Och dom kände inte igen låten heller. Ungdomar…. Kuriosa, by the way: Stakka Bo dj:ade på ett ställe i Uppsala när jag var ungdom. Bad honom om en autograf på armen och då skrev han 666. Kul kille?).
Tillbaka till Karma. Är du lika omodern som jag och inte har skaffat vill jag varmt rekommendera denna app. Du kan köpa mat, bröd och allsköns gotter till halva priset och hjälper till med att minska matsvinnet. Det är helt okomplicerat, bara att välja vad och hur många och betala i appen, och sen knata förbi och hämta sin kasse. Idag blev det två surdegsbaguetter (frukost i morgon) och ett par sockerkringlor till fika från Albert & Jack´s.
Alltså nu hägrar en helg utan några som helst måsten. Jo sonen har en klipptid på söndag eftermiddag, maken ska iväg på en grej söndag förmiddag. Men annars intet. Så härligt!
Jag tänker att jag ska fixa med diverse hemma. Köra igenom mitt pass. Börja fila så smått på en packlista. Hänga i trädgården.
Samt längta efter en beställd väska!
Till vilken färg jag till slut valde. Om det känns galet kan jag ju byta. Till den andra galna färgen, ha ha.
