Man börjar ju sitt nya sunda liv lite då och då. Jag brukar börja på måndagar och jag började igår. Nu är det lätt att var kaxig dag två när det inte har inträffat någon helg (då jag i och för sig får unna mig men helst inte gå bananas), men under dessa två dagar har det redan bjudits på såväl kaka som bulle på jobbet (mina kollegor har ingen fikaskam i kroppen). Jag har tackat nej till samtligt.
Kampen går vidare!
Den har hängt med sedan 2006. Åkt fram och åter i sin dustbag, beroende på väder, vind, tycke och smak. Min kära Bayswater, Bruno även kallad. Sedan en tid har jag fattat oerhört tycke igen. Som en nyförälskelse. Den rymmer ju massor. Går att stänga när snön yr. Ser cool och snygg ut. Snudd på lite retro?
I eftermiddag har jag blivit firad av mina nära och kära. Så mysigt att hänga och fika med sina allra bästa människor. 15 personer, stora som små, som äter tårta, skrattar, klappar katten, berättar vad som är på gång. byter platser eftersom alla inte får plats vid samma bord. Så vill man ju ha det så ofta som möjligt.
Är folk helt märkliga idag eller är det jag som har mens eller både ock?
Fick syn på ett inlägg på Facebook:
Har köpt dessa två tröjor (det var koftor på bilden, reds anmärkning) men vet inte vad jag ska ha dem till… Hur ska jag styla dem?
Frågan poppar upp i mitt huvud. Varför köpte hen över huvud taget plaggen om det inte fanns någon plan med dem? Det var två helt ordinära koftor i två helt ordinära färger. Dom funkar till allt.
Som tur var fick hen trevliga svar med stylingtips från snälla personer. Slutet gott allting gott!
sin blogg på helgerna. På grund av anledningar. Här har vi bildbevis på tidernas kortaste skridskotur. Dessa ynkliga familjemedlemmar vägrade mer än ett varv runt sjön. Maken och jag åkte två. Sen satt dom bara och frös så vi får hem. Det hela tog väl max 20 minuter.
Jag får inte till någon bra bild just nu, men min frisör och jag konstaterade att typ hälften av mitt hår låg på golvet när jag var färdigklippt.
