Det kostar på att se ut som jag gör, det kommer inte gratis (jag vet att ni uppfattar ironin). Massage krävs, bland annat, för att hålla mig upprätt. Här ska jag just bege mig för att få. Eller har jag precis fått? Ingen vet.

Det här blev ju en konstig bild. Var är stilen? undrar ni. Ja var är den? instämmer jag. En sak är säker dock, jag har saknat min pilatesboll. Men märkligt nog inte haft speciellt ont i ryggen och ingenting i höfterna. Är det skidor som är lösningen på det onda? Synd, för nu tar det åtminstone ett år till nästa gång. Eller om man ska tro maken, aldrig mer… Vi är SÅ old-ish.

Familjen protesterade, tyckte inte den platsade i skidbacken. Men det är ju just det den gör! En fjällräv till fjälls. Det gick så bra så. Såg förresten andra Kånkar i backen, men ingen så stylish som min.

Aj aj aj säger låren. Skidor nerför är väl inte min starkaste gren. Skönt med lunchbreak när man kan sitta i solen och se härlig ut i sina Chimi-brillor.

Folk tenderar att färgmixa på de mest sällsamma sätt i skidbackarna. Jag undrar ibland om det är färgblindhet, väldigt udda smak eller om det var rea? Nåja, smaken är som baken och vem är väl jag att domdera. Själv kör jag helsvart. Utom hjälmen, den är silverfärgad. Stilren i backen om Linda själv får välja.