Allting i kategorien

Djupa tankar

Djupa tankar

Hundra sommardar

30 juni, 2020

Jag fick en sån fin kommentar att jag vill dela med mig. Tack Marie.

“Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens i går
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.”

Djupa tankar

Grattis, vem du nu är

25 juni, 2020

Det kan väl inte bara var jag som ibland får upp personer i Facebook som fyller år som jag uppmanas att gratulera? Som jag inte har en aning om vilka de är. Inte en susning. Jag har alltså en drös okända vänner. Undrar om det är samma tillbaka, att dom undrar vem i hela fridens jag är?

Djupa tankar

Ny vecka. Igen.

22 juni, 2020

Livets helg, som vi säger (eller hur, Minna!). Så lång och skön och god på alla sätt och vis. Jag har icke varit värdig outfitbilder och inte haft något av värde att meddela.

Men nu ska det jobbas igen. Hemifrån idag. Jag lovar inga underverk men ska göra så gott jag kan.

Djupa tankar

Jobbet då

11 juni, 2020

I vanlig är det mer än någonsin att göra på jobbet veckorna innan midsommar. Jag hoppas det lugnar sig något sen. Det vore ju trevligt att glida in i semestern, inte kasta sig huvdstupa.

Kan det vara så att man ser allt mer fram emot semestern ju äldre man blir? Jag tycker att det ska bli så IN I BOMBEN härligt att vara ledig i sommar. Jag hoppas att jag njuter varje timme!

Djupa tankar

Kvinna – ta helg!

29 maj, 2020

Denna kvinna tycker att det är hög tid för helg. Ska fixa ett par saker, men jag tror att denna kvinna klappar igen jobbdatorn nu. Hon har varit flitig, kvinnan, och uträttat allt hon planerade.

Trevlig helg, kvinna som man! Och alla andra också såklart.

Djupa tankar

Chains

22 maj, 2020

Ok kära ni. Vilken scarf tycker ni skulle passa bäst till stråväskan? Pastellig eller lite sailor-vibb?

Djupa tankar

Sorg

13 maj, 2020

Mitt i alltihop, när jag ska avsluta arbetsdagen och vara på väg hem. Säkert funderandes på något vardagligt, som vad vi ska äta till middag, om dotterns klänning kommit, har jag fått med mig allt för morgondagens hemmajobb. Slänger ett öga på Instagram. Mamman som jag följer sedan länge, som har en ung son som kämpat mot cancer fler år. Hon har gjort ett inlägg. Sonen dog igår.

Det spelar nog ingen roll vad man skriver. Man kan väl inte förstå smärtan att förlora sitt barn. Skickar tankar och hjärtan. Blinkar tårar. Tänker på mina barn, längtar plötsligt mycket efter dem.

Hemma är allt som vanligt, samma småbråk och kiv. Samma prat och flams vid middagen. Tänker nästan oavbrutet på den lilla killen. Och hans familj. Som jag aldrig träffat men sett genom åren i sociala medier. Min smärta är en droppe i ett vattenglas. Dom måste drunkna.

Så väldigt väldigt sorgligt.