Djupa tankar

Ledig lördag och sportlov coming up. Har förberett allt klart, betalat räkningar, tvättat (bra elpris hela dagen!), städat (man älskar ju att komma hem till rent hus), hämtat och lämnat paket, och till slut inte riktigt haft något att ägna mig åt. Så se rubrik, det är ju snudd på lyx att liksom gå runt och känna sig sysslolös.

Ikväll har jag uppdraget att ordna middag, ty maken är på vift. Kött är involverat, jag är icke proffs på det. Men med instruktioner inbillar jag mig att det ska gå vägen. Be för mig!

Jo men jag blev tvungen att kolla hur vädret kan tänkas vara i Amsterdam under vår vistelse. Hopp om sol!

Med vänlig hälsning / nerdig

Idag har jag bemästrat den till fullo, fulkonsten. Klev upp, och drog på mig träningskläder på en gång eftersom jag skulle lunchträna. Orka sminka sig. Knappt göra något åt håret. Och mind you, jag hade ett par Skypemöten med kollegor. Men vad sjutton, man är så liten och inte jätteskarp där i datorn. Jag syns ju knappt ändå…

Hör här, det blir värre. Efter lunchträningen hann jag liksom inte in i duschen utan satt sen svettig och vild i jobb. I samma träningskläder. Nu dessutom med torkat svettigt hår. Ni fattar hur fulsunkig jag var. Nästan mös där i min egen fulhet.

I morgon ska jag vara snygg igen.

Igår när jag åkte tunnelbanan hem satt jag mittemot en kvinna, typ i min ålder. Hon hade en mjölktetra i ena handen som hon regelbundet halsade direkt ur. Andra handen grävde i en kasse och fiskade upp chokladfingrar som hon förnöjt mumsade på. Samtidigt som hon pratade i telefon med någon.

Det var inte direkt äckligt (som för ett par veckor sedan när en person satt och klippte naglarna i t-banan), snarare märkligt. Hon såg ut att njuta i fulla drag och det var ju bra för henne. Men halsa mjölk? Klart skumt.

Eller?

Jag vet inte om det är jag som saaakta men säkert är på väg in i ålderdomen, men jag är liksom ofta vilsen i matbutiker. Hittar inte det jag söker. Igår när jag veckohandlade (eventuellt en smula febrig, men ändå) fick jag lov att fråga personal om var varor fanns inte mindre än tre gånger. Och dom är så hjälpsamma! Envisas med att följa med hela vägen fast jag säger Peka mig bara i rätt riktning. Slår upp varor jag frågar efter i det där erbjudandebladet och har sig. Service, fasiken (till skillnad från ett visst svenskt dagblad…).

Några varor var slut, så jag gick förbi en butik på väg till jobbet i morse för att se om de fanns. Samma där, jag fick fråga. Och dom var vänliga. En kvinna ropade till och med efter mig Gick det bra?

Tack butikspersonalen på ICA för att ni tar så bra hand om mig!