Om jag tog mig till jobbet snö till trots? You bet. Det var plogat där jag gick, bussen kom och jag var på plats på jobbet ett par minuter tidigare än jag brukar. Kanske på grund av flyt, kanske på grund av bootsen?
Det är för övrigt så här dags man kommer på att ungarna går omkring i sneakers oavsett väder. Igår fick vi hastigt och lustigt lägga en beställning på vinteranpassade skodon till de unga tu. Må portgången vara med oss.
Åhhh jag vill bara att det ska börja se ut som inne inomhus i Lilla huset. Det går OERHÖRT segt. Detta är i alla fall var kabelmannen verkar ägna sig åt.
Så har dom börjat förbereda för grund till altanen. Det är hål under plankorna. Jag säger Lycka till med fortsättningen när det nu finns tre decimeter snö över allt detta!
Åh fredag! Åh lunch med kollegor på annat ställe än jobbets lunchrum! Åh Friskispass! Åh bio och middag med familjen!
Det är mörkt varje kväll jag kommer hem, och dessutom tenderar byggarna att vara kvar ganska länge på kvällarna nu (jobba ikapp?). Så några uppdateringar har jag tyvärr inte. Men en komisk liten anekdot kan jag underhålla med:
Maken var ut och pratade med rör-mannen en kväll. Han höll på att montera för dusch. Maken upplyste om att personen som ska duscha där är två meter lång. Oj, sa rör-mannen, då får jag montera ändå upp mot taket. Fint att sonen kommer att kunna står raklång i duschen!
I morse stod jag redo med en leomönstrad lite genomskinlig top. Kom sen på att det ska fotas utländskt besök och bytte till sedesamt svart. Med en vårfärg på kavjen, stärkt av att jag har sett den på både 50something-Margreta och Petra Mede!
Jag for in till stan för att få ett födelsemärke kollat. Eller, det är inte ett födelsemärke men något liknande. Jag kom dit för tidigt men fick komma in nästan på en gång. Läkaren tittade på märket, sa Det är inget farligt, men vi tar bort den och skickar den på analys. Så tog det två minuter och på den tiden hade jag fått bedövning och hon hade skrapat bort märket och satt på ett plåster. När jag sen frågade om en annan ”krämpa” tittade hon och skrev ut en salva.
Jag sa till henne att om det hade funnits såna där sur-till-glad-smiley-knappar hade jag tryckt på den gladaste gubben flera gånger. Så fin och snabb service!
I glädjerus gick jag in i ett provrum, som ni ser.
Idag har jag en snygg segelduk på mig, känns det som. Gillar den skarpt. Känner mig som en 5-åring och husmor på samma gång. Mitt hår? Låt säga att ett experiment pågår som ingen vet hur det slutar förrän efteråt!
