Jag har åkt till jobbet av två anledningar idag. Ena anledningen har anmält sig sjuk så nu hoppas jag att åtminstone den andra blir av. Och så har jag smugit in en lunchmassage också. Kroppen ska ha sitt!
Jomen det lunkar på här i januari. Inte så händelserikt, men det är man ju corona-van vid. Funderar en del på det här med att fylla 50. Det är väl bra? Bättre än att inte fylla alls. Samtidigt kan man ju inte säga någonting annat än att man är riktigt vuxen, det går liksom inte att komma undan längre. Fast ung på insidan kan man såklart fortsätta vara. Kroppens förfall och allt det där. Å andra sidan ska man väl vara tacksam att man har en fungerande sådan! 50, 50, 50 – så nu har jag sagt det färdigt på ett tag.
Här kan man förresten skåda innehållet i den orange minkartongen närmare. Sabla godsak.
Jag har inte förstått vitsen, eller åtminstone inte det estetiska, med att trava dyra kartonger på varandra i klädkammaren eller sovrummet, eller var det nu är man väljer att trava. Helst av det organge slaget. Ja ja visst, du har massor av fina väskor och sjalar, men vi snackar fortfarande förvaring. Inte min stil. Förrän idag, kanske? Hittade en liten go sjal second hand som jag hämtade på posten idag. Gullighetsfaktorn på denna ”kartong”? Inte omöjligt att den får stå synlig i klädkammaren, inte alls omöjligt.
Inte för att vi vet om vi kommer att kunna resa någonstans i vår men eftersom mitt och dotterns pass är på upphällningen tänkte vi att det är lika bra att skaffa nya. Så det gjorde vi i eftermiddags. Man ser ju ut som man gör på bild, men jag tyckte jag blev hyffsad (på bild är de gamla passen). Dottern såg ut som en söt uttråkad tonåring, vilket hon är. Själv menar hon att hon hade ett resting bitch face.
Ny vecka – nya tröttigheter. Eller nåja, jag känner ett uns av vår i mig. Härligt.
Prat vid middagsbordet hur länge sedan det var maken gick till en frisör. Det var när vi både i Solna, innan barnen fanns. Alltså typ 20 år sedan, med något undantag. Annars har det varit min uppgift att raka huvud. Så många år! När man tänker efter borde jag väl få något slags frissa-bidrag för det?
Med rosor på kind nyss inkommen från promenad med maken innan det blev mörkt. Tidigare idag uträttade jag lite i mitt lilla centrum och köpte tulpaner. I centrum noterade jag att:
- nu är H&M-butiken stängd. Inte för att jag handlade där så mycket men det känns ändå trist. Centrumet blir liksom inte roligare av att butiker försvinner.
- Ida Sjöstedt-klänningen jag provade innan jul är nu nedsatt med 70 procent! Men, den är fortfarande inte speciellt billig (fatta nypris 6000 kronor) och jag kan inte komma på när den någonsin skulle komma till användning.
- jag knatat iväg till centrumet helt ofixad. Inget smink, inte gjort någonting åt håret. Men snyggt klädd. Jag vet inte vad det säger om mig? Att jag är så trygg i mig själv att det inte spelar någon roll hur jag ser ut? Att jag är så gammal att jag inte bryr mig om sånt längre? Att jag bara är disträ?