Tips! Gå in skor som kommer att passa utomhus redan nu inomhus. Så slipper du förhoppningsvis skavsår senare. Dessa fyndade i LWL-gruppen.
Efter skridskor gjorde jag mitt bästa för att ”shapa up” från blekfiseriet. Lite färg i ansiktet, plattång i håret och en färgglad tröja. Man vill ju vara fin när man övningskör, ha ha. Har nu ätit dotterns nybakade chokladkladdkakor och tittar på Archive 81 (får titta själv, maken vågar fegade ur när han hörde ”rösterna i elementet”) och om nån timme är det spinning. Lagom söndag.
Efter frukost tog vi långfärdsskridskorna till vår lilla sjö. Det var bara vi och ett pappa-bandylag på plats. Isen var alldeles blank och genomskinlig. Jo gropig här och var också, men det var ett nöje att åka. Fikapaus efter några varv, och sen började det fyllas på med folk. Kom hem svettiga och härliga lagom till lunch. Hoppas på fler åk.
En förmiddagspromenad runt sjön för att kolla isen. Det blir nog skridskor i morgon.
Våra typiska promenadklädslar. Maken i komplett frilufts, jag i något mer stadsanpassat. Ingen av oss kommer någonsin byta stil, och det är lika så gott.
När jobbet bara känns hopplöst och tröttsamt ska jag i fortsättningen bara göra som Fedra – sträcka ut tungan och stirra ut mot himlen.
*sticker ut tungan och stirrar ut mot himlen*
Nja, jag vill inte vara en gnällis, men. Vad är det med, i det här fallet, män? Att i köket inte kunna slutföra. Tar jag fram något ser jag till att ställa tillbaka när jag är klar. Om jag lagar något städar jag rent efter mig. Jag lämnar inte grejer ”till senare”. Och se där skiljer vi oss åt, min man och jag. Ser ni glasburken? Det har varit räkor i den. Vi åt pasta, pesto och räkor till middag tidigare i veckan. Det blev över så han åt resten av räkorna till lunch igår. Och den förbannade glasburken står fortfarande framme på diskbänken. Jag stör mig på sånt. Det har jag sagt till honom miljoner gånger (hallå, vi har varit gifta nästan 20 år) men det verkar inte gå in. Jag tror inte ens att han ser burkjäveln. Jag kommer INTE att ta bort den. Förut slutade det med att jag blev galen och tog hand om hans skräp. Men inte längre. Det får stå, ibland dagar. Jag kan droppa en syrlig kommentar, men burken står där den står. Tror ni att den överlever helgen?
Blekfiseri blekfisera. Orkade inte fixa mig så mycket eftersom jag ändå skulle iväg och träna på lunchen.
Jag har återupptäckt ambandsuret! Min fina 40-årspresent är både bra att se tid med (duh!) och fin som smycke. Jag upptäcker att jag uppskattar att ha koll på tiden utan att hela tiden behöva famna efter mobilen.
