Vill ni se en lite seriösare bild, se Flickr. Men här ser man dojorna bättre i alla fall.
Innan jul bestämde vi i min Friskisförening att jag skulle utbilda mig till ledare för Power hour. Eftersom det fanns behov av fler ledare och eftersom jag gärna ville bredda mitt ledarskap. Det fick bli en digital utbildning, med tanke på coronaläget. Så jag genomförde den under en dryg månad. Blev klar och fick mitt passupplägg godkänt.
Och så ska man ju licensieras också. Alltså genomföra passet med motionärer medan en utbildningsperson är med och iakttar. Sedan får man feedback och tips och blir förhoppningsvis godkänd. Det är också ok att bli filmad när man leder passet och ha mötet per telefon efteråt.
Jag vet inte riktigt varför, men filmningen av mitt pass blev inte av under våren. Antagligen eftersom Friskispersonalen hos oss fick gå ner i tid (corona once more) och kanske inte hann med. Det var akut behov av Power hour-ledare så jag började köra mitt pass en gång i veckan. Och så har det tutat på vår, sommar och fram till nu.
För i söndags blev det äntligen av. Jag filmades och igår kväll telefonsamtalade jag med världens trevligaste licensierare. Jag fick så mycket beröm att jag rodnade, många bra tips på sånt som kan utvecklas. Och så blev jag godkänd. Äntligen!
Så, nu kan jag ju börja leda Power hour “på riktigt”. He he.
Sådär då har jag skickat iväg en miljard (lätt överdrift) funktionströjor till glada kollegor runt om i Sverige. Så snygga. Tröjorna alltså. Ja för all del, vissa kollegor är inte dumma heller.
Hemma och mysbekväm!
Vi drog till bonusdottern/storasyster och hennes sambo idag. Fikade, och så hade det rensats i garderoberna och dottern fick ta för sig vad hon önskade i klädväg. Oj vad det provades. Lika kul för alla tror jag.
Dottern fick med sig en ny garderob hem. Win-win för båda!
Denna helg – den mest händelserika på evigheter? Vågar påstå det.
