Jag hängde med på jympainspirationsdag för ledare. Det kördes två pass. Jag tänkte att jag får se om jag kan vara med på nåt eller om ryggen strejkar. Var med på det första. Och det var så kul! Jag kände verkligen hur mycket jag har saknat jympan. Glädje och sorg på en gång. Sen var jag med på det andra passet också av bara farten. Hoppade inte så vilt i hoppen, men det var så himla roligt att köra.
Nu känner jag mig något stum i höfterna, hoppas det inte blir värre. Vill vill vill kunna leda jympapass igen.
No Comments