När jag var liten hade pappa en LP med Boney M som jag lyssnade på. Om och om igen. Och tittade på omslaget. Det var en dubbel-LP och man kunde fälla upp fodralet. Massor av bilder på gruppen poserandes och jag förfasades och intresserades av de väldigt lättklädda damerna och herren.
Hopp till ungdomen lite högre upp i ålder. Cypern i övre tonåren (eller var jag 20, minns inte) till exempel. By the rivers of Babylon, Ma Baker, Sunny med flera gick varm på kvällarna innan det var dags att gå ut. Vi skrålade oss hesa och dansade på bord.
Nu i köket till matlagningen. På med Boney M igen. Maken hummar och gör små dansmoves. Jag också.
Dom åldras väl! Kanske inte dräkterna dock…
4 Comments
Ja! Man blir glad av dem!
joa!
Bra musik är alltid bra musik!
word!