Som jag nämnde har en cykelväska införskaffats. En rejäl en som rymmer allt. Den ”klickas” fast på pakethållaren. Igår cyklade jag hem med dator, kläder, matlåda och diverse jox. Och då är väskan långt ifrån full. Packar man mycket känns det såklart att det tynger ner något baktill, men det blir inte svårcyklat alls. SÅ skönt att inte ha något på ryggen. Rekommenderas varmt.
Det finns säkert många bra cykelväskor. Den här heter Atran Velo Pulse.
Alla som är kvinna och har kjol eller klänning även ej sommartid känner till fanskapet strumpbyxa. De där tingestarna som åker ner i grenen om man inte har trosor utanpå, som får maskor efter en förmiddags användning och allsköns skit.
Så hör upp! Jag har blivit strumpbyx-religiös, och min gud heter Swedish Stockings. I höstas köpte jag ett par strumpbyxor vid namn Olivia 60 denim. Följde noga anvisningarna och måtten, skulle inte ha large trots ganska långa ben och erfarenhet av att benen aldrig räcker till på andra strumpbyxor. Nej medium skulle det vara.
Om jag har fått ett ovanligt perfekt par är jag evigt tacksam, för jag har använt dessa sedan hösten och fram till nu. Inte en maska! Och dom sitter som en sabla smäck, vägrar att åka ner. Jag tror nästan inte att det är sant, men sanna mina ord.
Sen ska jag erkänna att jag köpt knästrumpor från samma märke som inte alls höll särskilt länge, men det berodde nog på sten i skon.
Tips från kvinna til kvinna helt enkelt.
Just ja, ett tips om du som jag lyssnar på podden Förhörsrummet. Det är en programserie som återskapar polisförhör från autentiska fall. Förhören är hämtade från förundersökningar, ordagrant återgivna och gestaltade av skådespelare. I höst blir Förhörsrummet – Lasermannen teater på Cirkus i Stockholm. Så här:
En true crime- föreställning från skaparna av Förhörsrummet om ett av Sveriges mest kända rättsfall. Med Joel Spira i rollen som Lasermannen. För första gången dramatiseras de autentiska polisförhören med John Ausonius. Vem är Ausonius och vad driver honom att försätta ett helt land i skräck under början av 1990-talet? Publiken får följa polisens arbete med att utreda John Ausonius attentat.
Låter mycket bra tycker jag. Har bokat två biljetter. Får se vem jag får med mig. Sugen? Mer information och biljetter här.
Ett tips om du som jag älskar Mantles produkter. Det är nu köp två betala för en-erbjudande hos dem (start idag för medlemmar, i morgon för alla). Trevligt! För mig blev det The eyes cream för ögonen och The calm balm för läpparna.
Det var denna dryck jag inmundigade till skaldjur i helgen. Prestige Cuvée Alkoholfri. Riktigt gott!
För några månader sen, när jag blev så in i bängen sugen på mörkblå manchester gjorde jag slag i saken och blev medlem i Singular Society. Och vad innebär det? Jo, man betalar en årlig avgift och kan sedan köpa plagg , saker för hemmet och allehanda accessoarer av bästa kvalitet och miljömedvetet till riktigt bra pris. Efter att ha köpt brallan och skjortan i manchester hade jag redan tjänat in medlemskostnaden. För om jag köpt liknande någon annanstans hade priset varit betydligt högre. Inhandlade också en jättefin cashmeretröja i julklapp till sonen vars pris någon annanstans jag inte ens vill tänka på.
Ett exempel: collegetröjan jag har på mig idag. Kikade runt efter en grå sådan med bra kvalitet och passform. Samt miljömässigt ok såklart. De jag tyckte såg fina ut låg runt 1200 kronor. Kom på att Singular Society kanske har. Och visst!
425 kronor! Hur är nu det möjligt? Jo för att jag är medlem. Så här ser det ut:
Jag är icke sponsrad, vill bara tipsa om detta eftersom jag själv är mycket nöjd.
Ok rubriken var ett försök från mig att vara rolig, men det begriper bara personer födda på 1900-talet. Vad jag tänkte förmedla är en kortfattad recension av hypade märket Mantle, som jag har testat. Inte testat som i här-får-du- gratis som många influensers utan fallit för all reklam, köpt och provat.
Jag köpte The rich cream, för att jag behöver en riktig feting under vinterhalvåret. Har tidigare haft Dermalogicas Rich repair. Gillat mycket men den är dyr och förpackningen är knäpp på så sätt att det inte går att komma åt det sista. Plötsligt kommer det inte mer, det är omöjligt att komma in i burken och jag är övertygad om att det smörja kvar. Så jag tänkte testa ett alternativ.
Och The rich cream är en riktig feting, let me tell ya. Känns ljuvlig att smörj in sig med. Går in i huden utan att kännas kladdig samtidigt som jag känner mig mjuk och go som en barnrumpa. Inbillar mig en viss lyster också. Men. Den kan eventuellt vara på gränsen till för fet för mig. Jag tenderar att få en liten finne här och där morgonen efter användning. Inga jätteacne, men någon liten plita liksom. Det besvärar mig inte så mycket, men jag nöjer mig med att smörja en gång per dag. Eller snarare kväll.
Gillar krämen och kör på.
