Vi flyttar studion, därav lätt kaos i bild. Men fint blir det.
I morse var jag med Fedra till veterinären för att kolla läget på hennes allergibehandling. Vi har tidigare haft en kvinnlig veterinär som tyvärr slutade. Nu var det en manlig. Vilken brutalskillnad i bemötande och personlighet. Medan hon ägnade katten lika mycket uppmärksamhet och pratade lika mycket med henne som med mig ägnade han inte Fedra så mycket som en blick utom när han undersökte henne. Inte ett vänligt ord. Jag överlever, men det var trevligare med den förra. Dessutom antydde han att Fedra var lite överviktig, hrmpf. Om det är något hon inte är är det tjock! Nåväl, vi kan trappa ner på den äckliga medicinen och förhoppningsvis sluta helt så småningom. Och vi behöver inte träffa doktorn förrän i december igen. Får se om han tar betalt 2000 kronor för en kvart då också?
2 Comments
Varför är man veterinär om man inte passar på att gosa med alla djur man får träffa? Ofattbart i min värld 🙂
Instämmer! Sköterskorna brukar vara så himla gosiga och bebispratiga när vi är där. Detta var en stel man. Men duktig för all del och det är väl huvudsaken 😛