Visst har det förekommit att man suckat och pustat över att behöva gå till jobbet. Segheten att behöva gå till bussen eller ta cykeln. Så många möten och allt annat som ska göras. Myllret av kollegor som väsnas utanför när man försöker koncentrera sig.
Och vad man saknar det nu, det vanliga vardagslivet! Att umgås med andra människor. Göra saker tillsammans. Ja till och med att åka buss.
Idag fick jag en liten återblick i det vanliga. Hade ett möte, med en person i samma rum! Lunchade med en annan kollega. Småpratade med några runt kaffeautomaten. Skrev ut papper. Lunchjympade med ett friskt gäng.
Härligt, det vanliga livet. Hoppas det kommer åter snart.
4 Comments
Håller med (samtidigt som jag njuter lite i smyg av att slippa konferens med övernattning och sena företagsfester med jobb dagen efter). Blir väldigt pratig numera när jag får tillfälle att prata med någon live.
inget ont som inte för något gott med sig 😉 usch sena företagsfester är jag alldeles för gammal för…
Ja visst längtar man till vardagliga nu
mycket!