Snart kommer tårarna

Nu är det väl någon slags uppdämd inför-jul-trötthet som infunnit sig. Igår efter min massage var jag gråtfärdig. Dels för att det inte var min ”vanliga” massör som gör allting perfekt med dämpad belysning, stillsam låg musik i bakgrunden, bestämda och mjuka händer samtidigt, och som alltid rufsar lite i mitt hår som avslutning. Istället var det en annan massör. Inget fel på hen men det var helt ljust i rummet, ganska hög och märklig musik, inte jättesköna händer, och hen ställde menlösa frågor till mig under massagen. Jag vill bara slappna av och försvinna bort under dom där 50 minutrarna. Inte chitchatta. Dels för att hon också resonerade en massa kring min onda rygg och höft. Det är jobbigt nog som det är med den saken, jag behöver inte fler råd och teorier. Jag pendlar mellan att tänka att det nog bara är något som kan tränas bort och att det är något betydligt värre som jag inte ens orkar skriva. Gick därifrån helt slut.

Kollade dagens avsnitt av adventskalendern. Började gråta när Mira och Rakel möttes i det svarta hålet. Säg att ni också gjorde det?

Gick ett ärende till mitt lilla centrum på lunchen för att införskaffa det sista inför jul. Lyssnade på Säker stil-podden och Emilia som berättade om sin svärmors bortgång. Ja men då är det ju bara att börja blinka tårar igen.

Nu fattas det bara att jag börjar gråta hos min frisör ikväll. För att frisyren blir fin. Eller ful. Då har jag helt tappat det!