Lunchpass utomhus på Friskis. Jag anade att det inte skulle komma många, om ens någon, på grund av värme och semestertider. Det kom två damer. All heder åt dessa två, dom var tappra och gav allt.
Men. Gräsmattan vi höll till på var inte klippt på länge. En dryg decimeter gräs och klöver, samt knähöga strån. Svårt att kunna röra sig utan risk för snubbel.
Men. Stereoanläggningen hade laddat ur eller något, så den stängde hela tiden av sig. Till slut fick jag ta mobilen på högsta volym. Det hördes. Lite. För mig, jag tror inte att dom hörde så mycket. Men dom var väldigt på och ville genomföra.
Men. En av damerna blev emellanåt överansträngd och fick uppsöka skugga och lägga benen högt. Kände att jag måste hålla koll på henne lite.
Jag beordrade vätskepauser två gånger under passet. Vi tog det lite lugnare än vanligt. Efteråt var dom nöjda och glada. Och då var jag det också.
2 Comments
Heja dig! Vilken insats från alla inblandade!
sannerligen! 😀