Helt apropå

Pass!

19 juni, 2019

Så, nya pass beställda till barnen. Tråkigt bara att personen bakom disken uppenbarligen var bitter och missnöjd med sitt jobb. Hon gjorde sitt bästa att härska över och tillrättavisa både mig och barnen. Jag har inga problem med att rätta mig efter vad som gäller och att vara tillmötesgående. Jag är till och med trevlig. Till en början åtminstone. Mot slutet tappade jag tålamodet, lite. Tillåt mig ge ett par exempel:

  • hon var väldigt kort i tonen och lätt militant, och det kan man ju få vara
  • slösade inte med ett endaste leende eller trevligt ord
  • gav ganska otrevliga svar på mina frågor, lite som att jag var dum i huvudet
  • dottern hade lite svårt att få plats med att skriva sitt namn i den lilla rutan. Hon fick skriva om ett par gånger, och för varje gång blev personen bakom disken mer otrevlig. Avslappnande och fint för dottern va?
  • jag hade skrivit fel i en ruta på blanketten som ska med när inte båda föräldrarna är närvarande, så jag tippexade och skrev rätt. När hon upptäckte det förklarade hon att så kan man inte göra, då kan ju jag ha ändrat det som stod efter det att personerna som bevittnat papperna skrivit under. Jaha, det visst inte jag. Nu måste hon ringa dessa personer och kolla att allt var ok. Visst inga problem för mig. Så hon ringde. Och allt var ok. Men hon var fortsatt missnöjd.
  • plötsligt, när sonen skulle fotas, utbrast hon: HÅLLER DU PÅ OCH FILMAR MIG NU?! till stackars dottern som bara sitter med sin mobil i godan ro. Nej, givetvis inte! svarar jag (eventuellt mindre trevligt vid det här laget).
  • när allt är klart med sonen säger hon: Tilde kom hit. Dottern kommer fram. Filmade du mig? frågar hen IGEN. Dottern ser rädd ut och säger nej. Jag har lust att säga något fult men tänker att det är snart över snart kan vi gå härifrån…
  • hen kan såklart inte släppa iväg mig utan att förklara att det inte är ok med Tippex, att det inte är ok att hen ska behöva ringa runt och fråga och att jag egentligen skulle behöva göra om hela processen OM det inte vore för att hon är så snäll. Jag hoppas att hon ser hur falskt mitt leende är.

Det kändes liksom inte som en god idé att börja ifrågasätta och ha sig i Polishuset. Men någon slags service ska väl erbjudas även om det finns lagar och bestämmelser? Jag förklarade för barnen efteråt att hon nog inte trivs så bra på sitt jobb. Och konstaterade skadeglatt för mig själv att hon hade riktigt fula och slitna lösnaglar. Sen åkte vi och köpte hamburgare (dottern), sushi (sonen) och pizza (jag) med oss hem.

Du kanske också gillar...

Inga kommentarer

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.