Konstig känsla det där, när man är sjuk dag ut och dag in och bara ligger hemma. Det känns som att man hamnar utanför verkligheten, det riktiga livet. Är som i en bubbla.
Familjen går till skolan och jobb, kollegorna jobbar, folk går på möten och på Friskispass, det händer en massa. Medan jag bara ligger och sover eller läser. Jobbar inte. Tränar definitivt inte. Pratar bara med katten på dagarna. Hon är för övrigt missnöjd med mig för att jag inte gör nåt roligt.
Jag tänker hela tiden, i morgon mår jag nog bättre. Då kan jag jobba dagen efter det. Har hittills inte inträffat. Känner mig lika risig fortfarande. Har inte ens orkat gå ut. På fem dagar. Det kassa vädret är någon slags tröst åtminstone. Bubbla, som sagt.
Roar mig emellanåt med att inspireras och tänka på vår. Så här till exempel.
No Comments