Ja det ska vara nån himla galenpannelåt då. Med extra allt. Ni kanske kommer hem till en härlig familj där barnen tindrar med ögonen och kommer springande med kramar och maken trollar fram ett fång rosor ur rocken när han kommer hem? Vad vet jag.
Här, not so much. Kommer hem, kanske ännu tröttare än vanligt efter res och fläng hela veckan. Barnen roffar åt sig bullarna jag köpt med (no more dunkin donuts i Sverige, ni vet), gluffsar på en minut i sig, hinner kivas under tiden de äter (beundransvärt) och försvinner sen in på sina rum.
Sen kommer sonen ut och skriker VAR ÄR MINA MJUKISBYXOR? Jag föreslår a) i garderoben, b) i tvätten eller c) på tork i tvättstugan. NEJ DOM ÄR BORTA! Går in i hans rum, hittar ett par på en stol. Dom här då? DOM ÄR FÖR SMÅ! Varför ligger dom här då? JAG VISSTE INTE VAD JAG SKULLE GÖRA MED DOM! Du kan fråga mig. DU VAR INTE HEMMA! Blev dom för små medan jag var borta?
Sen förklarar jag att han är ett pucko (om än ett älskat sådant) och går in till dottern. Som har lånat med sig The shining av Stephen King hem från biblioteket. Wtf? Den vågade jag bara läsa dagtid när jag var tonåring. Hon är 10.
Skäller lite på henne för att det är så stökigt i hennes rum. Lådorna med kläder ser ut som kräks, som att hon med all kraft kastat in alla plagg ut och in och bak och fram. Det stör inte mig, förklarar hon, så varför bryr du dig? F*n, vad svarar man på det? För det stör mig jättemycket. Lägger muttrande i ordning tröjorna. Förklarar att hon också är ett pucko (om än ett älskat sådant). Hon fortsätter att se Spiderman för 345:e gången.
Maken dundrar hem och undrar vart jag är på väg. Ska du till Umeå igen? frågar han och pekar. Jag har en polotröja på mig som han verkar missta för ett ytterplagg. Män. Sen hånar han mig för att jag näthandlade EN apelsin (JAG TRODDE ATT JAG KLICKADE HEM EN PÅSE, INTE EN FRUKT).
Katten är på dåligt humör. Hon vill gå ut men det får hon inte när det är mörkt. Hon ser besviket på mig.
Sen blir det lite allmän kaos när nätverket inte funkar som det ska. Alla skriker och har sig från olika våningsplan. HALLÅ VARFÖR FUNKAR DET INTE? MEN KAN NI FIXA DET? Som sagt, puckon.
Så får jag ett glas bubbel av maken. Skålar för mig själv och tänker att jag firar att jag har en galen och rätt fin familj.
12 Comments
Fattar att det kan va uttröttande men jag gillar det oxå! Trevlig helg 🙂
tack detsamma!
Jag är beredd att begå tvättkorgskamikaze varenda gång jag har varit och skördat smutstvätt som odlats under sängen, i undanskuffad gympapåse – you name it. Tack Linda, tack för att du släpper in mig till en stunds samvaro med mycket gemensamma ”intressen”, där jag skrattar MED dig i ett samförstånd som (kanske) bara mammor delar. Nu ska jag krama mina pubertala ”puckon” och jag önskar dig en trevlig kväll med dina.
ha ha, skönt med medsystrar. roligt att höra, tack. Trevlig lördag! 🙂
Hög igenkänningsfaktor 😉 Har en son på 15 år och en dottern som är 13 år….lite samma här faktiskt och lite befriande att läsa din text! Ha en skön lördagskväll! /Linda
känns bra att man inte är unik på det sättet 😀 tack detsamma!
Mina barn är yngre (7 och 3) och på var sitt sätt inne i en härlig trotsperiod. Hur man kan vara så arg och älska någon så mycket på samma gång övergår mitt förstånd. Gillade därför när du berättar för dina barn att de är puckon, men älskade sådana
eller hur, man blir gaaaalen och tänker hemska tankar, och så älskar man dom över allt annat samtidigt. ologiskt 🙂
Finns inga som kan trycka på rätt punkter som de kära barnen 😛
var man själv sån när man var liten tro? kan inte tääänka mig det…
Nej då. Inte en chans. Vi höll inte på med sånt 😛
😂