”Du sa att du skulle kolla upp det men det har du tydligen inte gjort”

Det finns en person som jag då och då kommer i kontakt med i jobbsvängen. Hen ser alltid glad ut att se mig och pratar gärna en stund när vi ses. Berättar massor, och kommer alltid in på hur mycket hen har att göra, hur oförstående andra är och hur irriterad hen blir över att ingen fattar någonting. Och ofta, helt plötsligt, slänger hen åt mig en känga. Det sker liksom i förbifarten och det känns inte skämtsamt menat utan som kritik mot mig. Något jag borde ha gjort, eller något jag sagt som var fel eller dumt. Jag blir alltid lite paff, samtidigt inte förvånad eftersom jag har haft med hen att göra många år och vet att det är hens stil. Tänker att det måste vara jobbigt att vara sån, konstant lite arg och känna ett behov av att klanka ner på andra.