Jag kliver upp före resten av familjen på mornarna. I morse innan jag gick hemifrån smög jag fram till sängen för att pussa herr maken hejdå. Det var helt mörkt så jag gick på känsla och pussade i blindo i ”kuddområdet”. Utan att hitta rätt. Pussade och pussade men där var bara kudde. Till slut utbrast jag: Älskling, ditt huvud är borta.
Makens huvud var såklart inte borta, bara lite längre ner på kudden än där jag riktat in mig. När jag hörde mig själv fick jag ett skrattanfall som inte gick att stoppa. Fnissade hysteriskt tills min sömndruckna man mumlade Hejdå gå nu.
Kul va!
No Comments