Det är kanske inte snällt, men jag kan inte låta bli att dra på munnen och undra var gränsen går för värdighet. Ni får förlåta mig, det var ett tag sen jag hade blöjbarn. Det är kanske fullkomligt normalt att bygga blöjtårtor för småbarnsmammor. Jag är inte målgruppen. Jag ska inte delta i blöjtårteutmaningen. Jag ska vara tyst. Men jag kan inte låta bli att le. Rätt mycket.
Jag kan inte fatta att jag har sportlov nu. 45 år och sportlov. Jipiiiiiiii!
Sista rycket innan sportlov. Jag inledde med ett videomöte klockan 7. Jag skulle troligtvis behöva jobba till klockan 7 ikväll också för att hinna med någorlunda, men det tänker jag inte göra. Det handlar trots allt inte om rikets säkerhet.
Chefenchefen hade svart polotröja under kavaj idag. Det är stiligt och jag gav honom en komplimang. Vi garvade åt tanken att han skulle haft en sån polotröja som jag har idag (oversized ner på låren) och var överens om att det inte var en god idé men att min polo också är snygg!
Sådär ja, solsken igen. Förbli så nu, tack så mycket.
Grå långpolotröja Hope, jeans och örhängen H&M, svarta mockstövlar Vagabond
Ibland blir man kär i en kvinna, för omväxlings skull. På sistone har jag utvecklat kärlek till Klara Svensson. Efter att ha hört henne i podcasten Trettio plus trevar tillsammans med Tove Norström och Sofi Fahrman. Hon pratar gotländska. Sånt faller jag pladask för (hallå, Carin Rodebjer! Hon är dessutom lik Carin Rodebjer!). Och så är hon så jäkla härlig bara. Helt vild liksom. Totalt olik mig på alla sätt och vis. Jag skulle inte kunna/vilja vara sån, och det är kanske därför jag tycker hon är så cool. Kolla hennes Instagram, och läs texterna, så fattar ni. Jag skrattar högt.
Klara, I think I love you!
Grå top Filippa K, grå kofta Rika, svarta byxor Wera, svarta boots Vagabond