Svart polotröja Stylein, jeans Weekday, svarta stövletter Topshop, väska Little Liffner
Linda goes kulturell tillsammans med make i kväll! Vi ska se publikrep av Egenmäktigt förfarande på Scalateatern. Spännande att se hur boken gör sig i teaterform. Och innan har vi bokat bord på liten italiensk restaurang. R.o.m.a.n.t.i.s.k.t.
Det slår mig att jag inte ”är” lika mycket Acne som jag en gång var. Nästan inte alls faktiskt. För några år sedan var Acne ett av mina absoluta fem-i-top-märken. Mest jeans men även tröjor, koftor, topar, blusar och skor. Jag har fortfarande kvar ett och annat i jeansväg (fast ärligt talat har jag inte hittat någon modell som verkligen sitter som en smäck), en lång mohairkofta (som jag har som hemma-när-det-är-kallt-plagg) och mina pistol boots som jag älskar. Men resten har jag nog gjort mig av med på ett eller annat sätt.
Något har alltså hänt. Jag funderar lite på vad och kommer fram till följande tänkbara alternativ:
- Jag ändrade stilinriktning.
- Jag blev äldre.
- Jag är inte lika hipp som Acne (längre?).
- Acnes priser är inte vad de en gång var.
- Acnes designers har gått bananas (se bilden).
Någon typ av liknelse ser ni väl ändå? Mitt hår kan jag inte alls förklara, det såg ut så när jag tog av mig mössan i morse.
Blå- och vitrandig skjorta by Malene Birger, mörkblå byxor Filippa K, mörkblå kofta med hjärta Comme des Garcons, svarta kängor Vagabond
Hemma hos oss är det de vuxna som kollar på Skam. Sonen frustar och pustar åhhh kollar ni på det där nu igen? Han kan sitta med en stund och titta men verkar inte fastna.
Maken skulle över huvudtaget inte se serien när jag frågade. Så jag började själv. Och sen började han såklart titta ändå. Nu är vi i osynk. Jag har precis sett klart säsong 2 och han är i slutet av första säsongen. Litt dritt men sånt är livet. Snart går jag in i 3:an…