Jag och maken trampade ner till Danderyds kyrka i förmiddags för att gå på Kentmässa. Inte så mycket för att vi kände behov av helighet som att vi var nyfikna på hur en sådan mässa skulle ta sig ut.
Vi var inte ensamma. Kyrkan var lika knökfull idag som när det är skolavslutning på sommaren och alla föräldrar och syskon trängs för att få plats och höra barnens sånger. Vi blev fulla i skratt när en farbror kom in i kyrkan och såg snudd på förskräckt ut. Vad är det här, vad är det som händer? Han var nog inte van vid en så fullsatt kyrka.
Och så drog det igång. Med ett band som spelade Kent-låtar. Ibland solosång, ibland allsång. Varvat med lite predikan. Väldigt charmig blandning. Alla, präster och besökare, var så glada. I nästan en och en halv timme höll vi på. Finast var när alla sjöng Utan dina andetag. Häftigast var kanske när alla höll i varsitt tänt ljus och sjöng 999 på slutet.
Kul grej!
No Comments