Jag tycker att jag är ganska bra på att tänka positivt. Att inte gräma mig alltför mycket och älta om jag skulle ha gjort så och så istället. Min man är mästare, han kan sucka och frusta en evighet över sånt som redan har hänt. Vad är vitsen med det? Visst, man kan bli arg, ledsen och tokig ett tag men sen får man ju lov att blicka framåt. Hur ska jag göra nu, vad finns det för alternativ, vad är bästa tänkbara lösning?
Så försökte jag tänka när min mobiltelefon for i stengolvet i morse och hela glaset sprack sönder. En stunds tandagnisslan och eventuellt höga tillrop av mindre lämplig karaktär där i duschrummet på jobbet. Sen inse att nu är det som det är och hur ska jag få telefonen fixad så snabbt som möjligt? Jag brukar också slänga in ett ”det kunde varit värre, en trasig mobil är inte hela världen” för att ta ner nivån. Funkar alltid.
Så nu är det Fix my phone nästa. Jag hoppas dom jobbar snabbt.
2 Comments
Åh herregud vad vi tänker lika!
Maken blir så trött och säger kan du förihelveteslutaattvarasåjävlapositiv.
Det kan jag inte. Vi drar vinstlotten! 🙂
Funkar mobilen?
ha ha ha, och jag säger tvärtom till min man. varintesånegghelatiden! 😀 mobilen har fått nytt dyrt glas och funkar utmärkt!