Igår var jag inte någon speciellt trevlig mamma. Massor med små irritationer (borttappade kläder på fritids, total nedsmutsning av skor, bjäbb, ovilja att lyssna trots upprepade förmaningar, en massa disk i diskhon trots att jag tömde diskmaskinen innan jag åkte hemifrån på morgonen. Bara några exempel) gjorde att jag till slut ”tappade det” och psykbrytade på mina barn. Lite på maken också, tror jag.
Även om jag har kramats och sagt förlåt känner jag mig rätt usel. Tror jag får bringa hem något till barnen som jag vet att dom verkligen gillar…
Maken? Han ska inte ha nån donut. Han ska ut i springspåret!
4 Comments
Händer alla skulle jag tro….det där eviga plockandet gör ju att man ledsnar lite smått om man säger så.
mmm, eller hur. ibland rinner det över. och man skäms efteråt. som tur är kan man säga förlåt och att det var dumt.
Jag är också grymt trött på det eviga plockandet och tjatandet… Jag går inte en meter i huset utan att bära på bebis eller saker som ska flyttas upp eller ner..
man jobbar hela dagen och sen fortsätter man jobba hela kvällen också. kanske inte så konstigt att man blir tokig emellanåt.