Jag råkade läsa högt på en affisch i en värmestuga för ett par dagar sedan. Disco för barn på torsdag kväll. En bit bort från där vi bor. Då och där började tjatet. Kan vi gå dit? Jag vill gå dit! Jag vill vill vill gå dit! Snääälla vi kan väl gå dit? Jag tänker gå dit! Mamma, kan du och jag gå dit?
Först tänkte vi försöka undvika det. Kvällen innan vi åker hem. Mitt i middagstid. Trötta efter en dags åk. Men det ändlösa tjatet, bönerna, och slutligen dödsstöten i förmiddags att hennes skidskolekompisar kulle dit gjorde att mamman gav efter och sa okej då.
Vi fick skjuts dit. Oh, spänningen! Skulle det vara många där? Skulle det finnas popcorn? Skulle kompisarna vara där? Och hundra andra frågor.
Det visade sig vara en mycket lyckad kväll. För dottern. Helt ok för mig också. Jag fick inte vara med inne på själva discot för henne, så klart. Satt därför utanför i baren och drack ett glas vin medan dottern hittade kompisar och lekte kull (?!) inne på discot. Då och då kom hon svettig ut och drack läsk. Tills det var dags att pulsa hem i snön och äta middag.
Kollar läget lite innan discot drar igång.
Släcker törst.
Blev imponerad över att någon tog med och på sina allra finaste skor.
Där inne på discot hänger hon med en ung man…
No Comments