Middag på restaurang ikväll med ett gäng mammor. De som inte körde fick ett glas vitt (jag körde inte) och så rökta räkor, aioli och rostat bröd. Det är riktigt trevligt det. Och det blir inte speciellt sent, men vi hinner komma hemifrån och prata ett par timmar. Bra grej!
Nu känner jag mig glad och lite fånig. Jag vet ju att ni finns här, det är bara att kolla statistiken. Men TACK för glada och snälla kommentarer. Jag blir lycklig och lite rörd faktiskt. Och TACK alla för att ni hänger här. Kommentarer är inget måste, om än uppmuntrande ibland. Som flera har påpekat, det faller sig kanske ofta mer naturligt och är lättare att slänga iväg ett Like eller skriva en kommentar på till exempel Instagram.
Fortsätt vara här, det är huvudsaken!
En undran. Går det att kommentera här i bloggen? Någon hade problem med det tidigare. Jag undrar eftersom det är så sparsamt med kommentarer. Det kan ju bero på att ni inte känner behov av att säga något och det är ju helt ok.
Med vänlig hälsning
Undrande
*Lastgammal referens från Sex and the city där Miranda upptäcker att det faktiskt kan vara så att killar inte hör av sig igen för att dom faktiskt inte är ”that in to you”.
UPDATE: Titta det funkar ju, jag får kommentarer. Kärlek <3
Nya podcast-förälskelser är både bra och, som vi säger, anus. Bra för att det är som att vara kär. Man vill bara vara med den podcasten hela tiden och lyssna på alla alla alla avsnitt. Anus för att man tenderar att gå lite till överdrift i lyssnandet. Så där så att barn och man finner det problematiskt att få kontakt med en.
Min nya kärlek heter:
och tar varje avsnitt upp ett mysterium som ska lösas. Det är en kvinnlig podare, som man älskar från första stund. Hon får inte använda Internet för att lösa problemen utan resonerar kring dem och pratar med en massa människor. Samtalen blir ofta väldigt intressanta, för att hon är så spontan och nyfiken. Jag känner att jag vill vara i USA och vistas bland alla dessa härliga personer!