Jag rev av ett 75-minuterspass på lunchen. Skivstång intervall. Instruktören beklagade sig att hon inte tränat på ett tag men var givetvis så smärt och vältränad att yours truely (som garanterat inte tränat de senaste veckorna) fick elefantkänning på sig själv.
Det var ett bra och jobbigt pass. Vår vältränade instruktör skrek hela tiden, och då menar jag hela tiden, Det är bra, gänget! och Kör hårt, gänget! och Det ser bra ut, gänget! I början lät det lite konstigt med gänget hela tiden. Som Mannen! ungefär fast till en grupp. Gänget gänget gänget. Hon fortsatte och fortsatte och till slut gav jag upp motståndet och kände jag att Hell yeah! Jag är med i gänget!
Här har jag lämnat gänget och lunkar hem. Hem? Till jobbet.
2 Comments
Jag klarar inte av när instruktören säger gänget. Jag får ont i huvudet och retar mig mer på det än att göra övningarna rätt. Gänget, pfft.
det kändes skumt i början, sen liksom BLEV jag en i gänget :S 😀