Intressant hur hjärnan fungerar. Jag talar nu givetvis bara om min egen, hur era funkar vet jag inget om. Min hjärna tittar på termometern på morgonen och tänker 10 grader, perfekt cykelväder. Sen tittar den ut genom fönstret och konstaterar att oj det regnar visst.
Det är här någonstans jag börjar undra hur det egentligen är beställt med min hjärna. Den börjar nämligen resonera. Jaha så det regnar. Men, hur mycket regnar det? Det ser ju mest ut som duggregn, om ens det? Kommer Linda verkligen behöva kränga på sig det där klumpiga regnstället för lite vattenskvätt? Nej det tycker jag inte! Linda, skippa regnkläder, åk som vanligt!
Jag som är van att göra som hjärnan säger cyklar iväg. I regnet. För jo, det regnar faktiskt. Personligen skulle jag inte kalla det duggregn. Kanske snarare ett rejält regn. Men vem är jag att mucka med min hjärna?
Framme på jobbet kan både jag och hjärnan konstatera att jag är dyngsur. Att regnställ kunde varit en god idé. Min hjärna är bara helt tyst nu. Jag hopps den tänker ut nåt fiffigt sätt att få alla mina kläder att torka till hemfärden.
4 Comments
Jag tog bilen! Min hjärna var smart idag 🙂
jag önskar att min hjärna hade sagt åt mig att ta regnställ, då hade allt varit frid och fröjd!
Annars går det väl att cykla hem i dina svarta vida byxor. Det gör jag typ dagligen! Cykla i vanliga kläder på racerhoj alltså…
mja då drar jag nog hellre på mig blöta träningskläder. jag hojar liksom på och är bra svettig när jag kommer hem. ser framför mig hur brallorna fastnar i kedjan etc 😉