Djupanalys klänning

Vad bra ni är som ger mig att tänka och fundera på angående ”tältklänningen”. Tack för både tummen och och ner!

Min tanke när jag provade den första gången var: denna klänning är enorm. Den är för mycket. 

Sen provade jag den igen. Och igen. Och en gång till. Tyckte mer och mer om den för varje gång.

Kanske allra mest gillar jag mönstret (märklig meningsbyggnad by the way). Och färgerna. Föredrar den färgställning  jag har hemma framför den andra. Grönt är bara inte min färg. Men tillbaka till mönstret; det känns barndom (monstra ni vet) och 70-tal för mig. Så här sägs det om det:

Mönstret är inspirerat av Georgia O’Keefe’s passionerade studier av målningar med växter och plantor.

Att det är en sidenklänning gör inte saken sämre. Har ni varit helt insvepta i siden vet ni var jag pratar om. Fladder fladder på ett mycket angenämnt sätt. Svalkar om det är varmt på sommaren.

Modellen då. Den är ju rätt galen. Den är överallt på kroppen, detta klänningstyg. Hellånga fluffiga ärmar. Liten ståkrage. Stor uppifrån och ner. Rynk upptill. Volang nertill! Insydda fickor i sidorna. Om den hade varit tillverkad i ett annat material hade det definitivt inte funkat.

Jag har ett bra knep om man vill korta ärmarna tillfälligt. Man tar ett elastiskt band och knyter, som en hårsnodd. Ja ta en hårsnodd för böfvelen ni som har hår. Man trär snodden genom knapphålet vid ärmen och ”trär igenom den” (fatta, annars måste jag skrika) och fäster snodden runt knappen. Vips har man vidgat ärmslutet och kan dra upp det, antingen bara en bit högre än vad knäppt knapp tillåter eller hela vägen över armbågen. Eftersom klänningstyget är ”mycket” ser man inte snodden. Hepp.

Jag har provat den med skinnjacka, jeansjacka, kortärmad kashmirtop över, kavaj, med skärp i midjan, till stövlar, ballerinas, klackar, sneakers. För att inte tala om barfota.

Allt detta sammantaget och jag kan inte sluta gilla den skarpt. Tänker att det är en galen klänning som utmanar, att det är en bra utmaning av svepa runt i den och vara lite kaxig sådär. En touch av Sara Danius på Nobelmiddagen.

Har inte helt och hållet bestämt mig, men jag tror jag tycker för mycket om den för att returnera. Funderar ett par dagar till.

PS. Jag strök den också. Det blev den inte fulare av.