Det händer med ojämna mellanrum. Att jag blir kär i en väska. Inte alltid helt logiskt, men det bryr sig inte min hjärna om. Så vad gör jag? Jo:
- kollar måtten och tillverkar en pappersprototyp. För att få en känsla av hur stor/liten väskan är. Vad den kan tänkas rymma.
- googlar bilder in absurdum. Dels detaljer, dels hur den ser ut ”på” andra.
- youtubar den. Alltid trevligt att se väskan ”på riktigt”. Och få än mer inblick i vad den rymmer, hur den hänger, und so weiter.
- fortsätter älta.
Ni säger bit papper – jag säger kanske en väska!
No Comments