Hör på det här delikata i-landsproblemet då! I eftermiddag firar vi en kollega som har fyllt jämnt (jämt, höll jag på att skriva men man gör det ju bara en gång. Fyller just det året alltså. Jämnt fyller man ju med jämna mellanrum. Nog om detta. Låt udda vara jämnt. Eller jämt?). Då vankas det ofrånkomligen tårta.
Jag har, som eventuellt bekant, påbörjat mitt nya sunda liv. Där ingår inte gotter på vardagar. Särskilt inte nu den första skälvande tiden när kroppen verkligen ska vänja sig av. Så kommer tårta. En vardag. Har jag tur är det en dallrande frukt- och gelegrej och då går jag säker. Men, det tenderar att dyka upp prinsess, och det är min akilleshäl. Jag har en himla grej för prinsesstårta. Och står då mellan följande val:
- Jag väljer bort tårta helt. Dricker bara kaffe. (Prinsess)tårta är inte hela världen, det kommer så många andra tillfällen och jag kan gott avstå nu.
- Jag tar en pytteliten bit prinsess och njuter nåt så in i bomben.
- … nej det vill jag inte ens nämna, men det handlar om att tappa allt förnuft och börja på ny kula igen på måndag.
No Comments