Detta händer: min make slänger in sina cykelkläder i tvättmaskinen. Jag noterar senare på kvällen att kläderna är klara, men tänker att han får hänga sin egen tvätt.
När jag kommer hem från jobbet kvällen därpå ligger kläder kvar i maskinen. Den som stoppar in något får själv ta ut det, resonerar jag. Tänker inte lägga mig i detta.
Ikväll ska jag själv tvätta. Makens cykelkläder är i vägen där de ligger i maskinen. Ropar på honom att han ska ta ur sin tvätt. Han förnekar först att han skulle ha tvättat, kommer ner till tvättstugan när jag envisas, och säger oj oj är det min tvätt? Minne kockosboll. Han hänger upp sina plagg. Jag tvättar min tvätt = hela familjens smutsiga byk.
När det är dags att hänga tvätten går jag ner i tvättstugan. Och möts av en hemsk lukt. En frän odör av mögel. Javisst, min mans cykelkläder har börjat mögla efter två dygn i maskinen. Härligt!
Nu kör han kläderna igen. Undrar hur många dygn det tar för honom att hänga dem den här gången?
2 Comments
Så impad att du under dessa två dagar inte fått ett psykbryt. Hade garanterat ( läs varje vecka) hänt här.
jag är så härdad. det lättaste vore ju att bara ta hand om tvätten direkt, men jag tycker att om man påbörjar något får man avsluta det. min man har lite svårt för det så han behöver öva. men visst, jag får psykbryt också med jämna mellanrum!