Jag är på sånt där uselt pms-humör att jag borde låsa in mig i ett rum och stanna tills jag blir trevlig igen.
Nu sitter jag i mitt arbetsrum, för all del med öppen dörr, och gör sånt jag tycker är roligt. Eventuellt äter jag lite choklad också.
Den som vill se mig svettas i kväll (märklig inledning inser jag) kommer lämpligen till Mörby centrum ikväll vid 17.30. Då kommer jag och ett gäng andra hurtiga själar köra ett publikt spinningpass i Friskis&Svettis Danderyds regi. Utanför Systembolaget cyklar vi (jobbigt för alla som har varit och handlat onyttig kricka inför helgen he he). Detta på grund av invigning av just träningspasset spinning som inte har funnits i föreningen tidigare.
Fast… efter ikväll kommer spiningpassen inte att hållas mitt i gången i centrumet, utan i mer passande lokal. Cykla lugnt!
Fy vad frusen jag är idag. Ullinne och kashmirponcho till trots. Våren, kom tidigt i år?
Mönstrad sidenskjorta Kenzo för H&M, jeans Rodebjer, marinblå ponch Soft Goat, svarta kängor Vagabond
When you can use inarbetad flextid to go lite tidigare on a vardag.
Något slags försök att göra en tavla.
Ljusrosa kashmirtop Soft Goat, svart kavaj farmors, svarta byxor Filippa K, svarta mockasneakers &OtherStories
Scalateatern är väldigt charmig. Liten och trång, gammal och nött. Och oh så charmig. Vi satt allra längst fram (vilken förde med sig en rolig överaskning i början av pjäsen).
Efter att ha läst boken Egenmäktigt förfarande hade jag väntat mig en ganska dyster föreställning. Icke så! Fyra personer på scen hela tiden, varav två spelade Esters inre röster (tänk Insidan ut). Mycket humor, nästan bara humor. Och en underton av mörker och det tragiska i att Ester hela tiden låter Hugo Rask styra. Helt enkelt mycket bra. Tyckte både maken och jag. Se!
Innan teatern igår hade vi bokat bord på Tutto Bello. Och det var nog tur. Det är en liten restaurang och den blev så gott som fullsatt under tiden vi var där. Väldigt mysig a la kvarterskrog, lite undanskymd i ett hörn av Tegnérlunden.
Vid bordet bakom mig satt ett äldre par. Dom måste vara stammisar, för servitrisen påminde om vilka viner dom brukar föredra och berättade att man nu fått in deras gamla faorit igen, och visst kunde hon ordna så att dom fick gorgonzola i den där rätten. Gulligt och omtänksamt. Jag vill också vara stammis på en schysst restaurang på ålderns höst.
Maten var så god att vi liksom inte orkade prata så mycket. Vi delade på en förrätt, tog pasta med pesto till varmrätt (ja ja, delade en flarra rött också) och hade tänkt oss att splitta en tiramisu till efterrätt. Men se det gick inte. Vi var proppmätta och fick lov att gå ett varv i omgivningarna innan det var dags för teater.
