En slank jag dit en slank jag dit…

…och en slank jag ner i drivan! Hashalkade fram på den osandade trottoaren från bussen till jobbet. Tänkte hela tiden inte halka inte halka inte halka. Men sånt råder man nu inte över. Jag halkade. I slow motion ni vet, så där att man nästan ser sig själv falla. Ner på knäna i isen och med händerna i en snödriva. Ont ont på knäna, men inget värre än så. En man strax före mig var vänlig och undrade hur det gick. Bra bra, jag är ok! svarade jag och flög upp. Att det ska vara så pinsamt också.

Det där med broddar kanske inte vore så dumt.