Den här helgen har jag varit så… jag vill inte säga illa klädd, för jag har haft väldigr funktionsdugliga kläder på mig, men så olikt min bekvämlighetszon klädd. Underställ, ullstrumpor, ute-och-dona-i-trädgården-men-också-helt-ok-cykelrengörings-ytterplagg och gummistövlar. Helt osminkad och håret som ett jag-vet-inte-vad.
Helt ok mundering att ha just i trädgården. Men se det har jag inte riktigt nöjt mig med. Nej jag har gett mig ut och promenerat bland folk. I mitt kassa lilla centrum i värsta lördagsruschen. Runt sjön med barnen. Långpromenad med familjen igår, då möten med välklädda söndagsstrosare är obligatoriskt.
Kan det vara åldern? Att jag verkligen inte orkar bry mig att jag ser ut som ett härke på helgerna? En smygande rebellisk känsla att ha ha! jag gör som jag vill!? Passiv uppgivenhet? För på jobbet tycker jag fortfarande att det är både roligt och viktigt att se välklädd och proper ut.
Skit samma. Det var skönt att vara ful. Nu är det måndag och jag är stylish igen. Skönt!
4 Comments
Kände mig som hej kom och hjälp mig i lördags då jag iklädd säckiga och skitiga mjukisar, gummistövlar, mössa och en skitig reklamjacka med trasig dragkjed stövlade in på lokala butiken för att komplementhandla innan de stängde. Kändes nästan som jag behövde förklara mig…. 🙂
Men nu är trädgården vinterfixad!
ganska skönt ändå att våga sunka! 😀
Tror det är nödvändigt att gå all in härke med jämna mellanrum (läs: så fort man kommer innanför dörren hemma), i alla fall för mig. En strävan efter att intresset för kläder och utseende till största delen får vara lustfyllt och inte belagt med krav och ångest.
Let’s hear it for sunk!
hear hear! S-U-N-K!